Ett tomt blad

Mitt första inlägg på en helt ny plats.

Jag har lämnat min gamla blogg på blogg.se och jag känner mig helt vilsen i denna nya värld.

Det var dessutom ett tag sedan jag bloggade eftersom jag övergav bloggen och flyttade till Instagram, men nu känner jag att det är dax att återta skrivandet.

Jag har saknat det. Det där med att skriva blir inte samma sak på Instagram då varje inlägg är begränsat till ett visst antal bokstäver.

Jag tänkte först återgå till min gamla blogg men blogg.se och jag kommer inte riktigt överens längre och jag kände att det var dax att gå vidare. Tid för förändring. Precis som livet har blivit just nu.

Och med tiden ska jag väl lära mig att skriva här också så det blir kanske lite förändringarframöver. 😄

För er som hängde med i min förra blogg så blir rubriken självklar eftersom det var så min blogg hette, men rubriken speglar också den här bloggen och livet i sig eftersom varje dag är ett nytt oskrivet blad där vi inte vet vad som väntar innan dagen är slut.

Och varje dag har vi till viss del iallafall möjlighet att fylla detta tomma blad med det som vi vill ska hända.

Vi kan absolut inte styra över allt. Det är jag alltför medveten om. Men en del kan vi iallafall välja. Och den biten ska vi vara rädda om!

Sen kanske det inte alltid blir rätt val. Men då kan vi förhoppningsvis välja om.

Själv har jag tillsammans med min sambo valt att flytta från vårt hus på landet.

Så i mitten av april i år lämnade vi vår gård med det gula huset och flera stora byggnader på en stor tomt och flyttade till en lägenhet på markplan.

Vi behövde rätt lång tid på oss för att kunna lägga ut huset hos mäklare efter flytten men tillslut var det möjligt och  13 dagar efter att annonsen kom in blev det sålt. Dagen innan midsommarafton skrev vi på köpekontraktet.

Besiktningen av huset gick otroligt bra.

Trots att huset har en historia från tidigt 1900-tal så fanns det inte det minsta mögel i träet på vinden. Det såg ut som nytt!

Och även källaren fick klart godkänt. Skönt!

Violerna i den lilla emaljerade kannan plockade jag i all hast innan vi åkte från huset efter besiktningen. Så det är en bild från den här sommaren.

Violer är så otroligt söta och en av mina favoriter bland blommor. De verkar också ha en otrolig levnadskraft. De växer lite varsomhelst och överlever trots att de är fulla med is på hösten.

Dessutom är viol en favoritsmak på godis.

Därför fick också min nya blogg namnet lila violer.

Det hann bli många vändor till huset under sommaren då vi behövde hålla efter gräs och ogräs fram till att de nya ägarna tog över gården den femte augusti.

Dessutom behövde vi tömma alla hus på sånt som inte skulle lämnas kvar.

Visst kommer vi att sakna vårt hus som låg mellan skogen och sjön.

Men när orken inte finns för att sköta om hus och trädgård,  då är det bäst att lyssna på kroppen.

Och nu när det gått ett tag och vintern med all snöskottning kommit, så känns det så skönt att inte ha en massa som verkligen måste göras när man har en hel gård!

Så nu när det finns både mera ork och tid så känns det roligt att börja skriva lite mer igen. 

Men nu är jag igång med bloggandet igen och har du orkat läsa ända hit så hoppas jag att du vill följa med mig i mina kommande inlägg!

Ta hand om dig! ❤️

/ Maria